Lite bilder från förberedandet i torsdags...

Jag fick lite klagomål av en viss uppe i svenska norrland att jag inte uppdaterat bloggen på länge så tänkte att jag skulle uppdatera lite. Imorgon åker jag bort med Suphin, Phanita och några fler från Deaf Unit och kommer inte kunna uppdatera på ett tag. Vi ska fira Lao New Year i Vang Vieng som ligger tre till fyra timmar härifrån.

På tal om Lao New Year så hade de fest på LDPA i fredags. Jag och Erik kom till LDPA lite efter klockan åtta och då var redan matförberedelserna igång. Suphin hade varit på marknaden redan klockan fem på morgonen för att köpa in det sista. Kvinnorna satt på marken och gjorde ordning köttet. Jag fick hjälpa till att rensa pepparmint bladen som skulle blandas med köttet för att ge det mera smak.

Vid klockan 10 samlades vi alla i ett rum där de lagt ut en stor matta på golvet. En fin blomdekoration stod mitt på golvet med frukter och godis liggandes runtomkring. Vita och gul/oranga band hängde i dekorationen. När alla var samlade började en man prata och alla tog sina händer med handflatorna mot sin andra hand. Mannen pratade lao så jag förstod ingenting men det var väl någon typ av bön. Han pratade rätt länge och mitt i ringde hans telefon, alla började skratta. Det var rätt komiskt. Han tog upp telefonen och stängde av den, några sekunder senare ringde den igen och denna gång svarade han, mitt i sin bön. Han sa något sedan la han på, antar att han sa att han var upptagen eller något liknande. Alla småskrattade. Han fortsatte sedan sin bön. Därefter tog han precis som Phanitas morfar gjort en skål med blad och blommor och gick och stänkte vatten på oss som satt på mattan på golvet. Därefter tog alla de vita och gul/oranga banden och började knyta runt varandras handleder samtidigt som de önskade oss något. Det var hur häftigt som helst att få vara med om. Alla var så glada och verkade så lyckliga. Det smittade verkligen av sig. Samtidigt som de knöt banden runt ens handled så placerade de någon av de frukter eller godispåsar som låg runt blomdekorationen i ens hand.

Jag fick sedan syn på hur fina några av tjejerna var i håret, så jag bad Vilayvone att hjälpa mig att få lika fint hår. Hon sa då att en av de andra tjejerna var duktig och att hon kunde fixa mitt hår och det slutade med att tre-fyra stycken stod runtomkring mig när hon flätade mitt hår. Fick även blommor i håret. Det blev jättefint även om det var ovant att ha det så. Det var i alla fall riktigt skönt att slippa ha håret hängande ner på axlarna.

Det var en mycket roliga och spännande dag, med väldigt mycket vatten. Som jag tidigare berättat tillhör det deras tradition att hälla vatten på varandra. Innan tänkte jag att det bara skulle vara litegrann men det visade sig vara fel. De hällde hur mycket vatten som helst, med hjälp av hinkar. Det var inte bara att hälla en gång utan snarare 100 gånger. Jag gick och var genomvåt hela dagen. Det var också första gången jag verkligen frös här i Laos, för de nöjde sig inte att hälla vatten på en utan det skulle helst vara is i vattnet också. Visst lite skönt var det i all värme men det var ganska mulet i fredags så man kunde inte värma sig i solen heller. Det var i alla fall en upplevelse. Först var det bara att hälla vatten på varandra som en lyckoönskning men jag tycker det mer och mer urartade i vattenkrig. Tydligen kommer det vara så nu i en veckas tid. Jag fick också testa att dansa laodans, de rör händerna på ett speciellt sätt och det var inte det lättaste. Ser rätt lätt ut med det var mycket svårare än jag trodde.

När vi kom hem kom en kvinna som var från Danmark och berättade att dem hade fest i huset bredvid vårat och hon hälsade oss välkomna dit om vi ville. Hon berättade att hon arbetade där och att de hade deras kontor i det huset. Vi bestämde oss för att gå dit och hälsa. Slutade med att de bjöd på mat. De som jobbade där var både utlänningar och Laoter. Några av dem hade varit där i 6-10 år och kom från Kanada, England, Belgien, USA och alla möjliga länder. Jättetrevliga. Även där pågick ”vattenkriget”, till och med barnen som gick på vägen utanför var med och sprutade med vattenpistolerna som fanns där. En av pojkarna var genomblöt och var så kall att man såg hur mycket han frös, trots det slutade han inte med att spruta vatten på alla som satt där.

Det var verkligen en dag att minnas!