Här i Laos är den största religionen buddhismen och jag har under de senaste dagarna fått uppleva några av buddhismens traditioner. Det pågår just nu förberedelser inför nästa veckas högtid som är Lao New Year. Det buddhistiska året är inte detsamma som vi är vana vid. Just nu är det 2551 och på tisdag börjar nästa år, alltså år 2552. Alla här på LDPA är därför lediga hela nästa vecka.

I måndags fick jag följa med hem till Phanita och hennes familj. Dem hade en förberedelsefest inför Lao New Year. De bjöd på mat och vi umgicks hela kvällen. När vi skulle åka hem fick vi knyta ett vitt band runt Phanitas morfars arm, enligt traditionen gör man så på den äldsta familjemedlemmen. Han är 87 år gammal. När man gör det betyder det att man respekterar honom, önskar honom all lycka och att han får ha en god hälsa. När vi knytit det vita bandet runt hans handled böjde vi oss ner och han stänkte vatten på oss från en fin skål med vatten, blommor och bland. Det betydde att han önskade oss all lycka, en god hälsa och ett gott liv. Det var en häftig upplevelse att få vara med om. Tyvärr gick allt så fort så det var aldrig läge att ta fram kameran och fotografera det. Suphin som också var med förklarade hela tiden varför dem gjorde dem olika sakerna. Som jag sagt tidigare, Suphin är toppen!


1. Hemma hos Phanita, där sitter vi och äter.
2. Det där är en typ av dadel, något som jag aldrig äter i Sverige men som är riktigt gott faktiskt. Fruktköttet innehåller tydligen 25% socker.

Imorgon ska de ha fest här på LDPA, även det på grund av Lao New Year. Ungefär 150-200 personer är bjudna hit. Det kommer alltså bli en ordentlig fest. Ska bli jättekul att få vara med om. En tradition som tillhör nyårsfirandet är att kasta vatten på varandra. Detta har dem gjort jättelänge och dem gör det för att den tid som nyår infaller är den varmaste perioden på året. Även att kasta vatten på varandra symboliserar att man önskar varandra allt gott. En lyckoönskning. Det gäller alltså att inte bära på massa tekniska saker imorgon. Det vita bandet kommer man också få knyta runt varandras handleder. Det står också en ko och en get här utanför LDPAs kontor, ja ni kan ju gissa vad som ska hända med dem ikväll. Ja, dem ska bli mat till morgondagens festande. Jag är glad att jag kommer slippa se den delen i alla fall.

På måndag ska Suphin och några till från Deaf Unit (En del av LDPA alltså) ta med mig och Erik till en annan stad ungefär 3-4 timmar härifrån. Vang Vieng heter staden och där ska vi stanna i två till tre dygn för att fira Lao New Year. Det ska tydligen vara väldigt fint där. Det ska bli intressant och kul att se lite mer av Laos än bara Vientiane. Suphin har också pratat om att ta med oss till södra Laos, där ska det finnas en dövskola som jag gärna skulle vilja besöka. Finns en dövskola här i Vientiane som jag ska hinna med och besöka också innan jag åker hem.

Kommunikationen blir bättre och bättre för varje dag. Jag försöker också lära mig uttala vissa laotiska ord. Suphin tycker jag uttalar det bra men jag glömmer hela tiden vad de olika orden var rätt snabbt. Det laotiska språket skiljer sig en hel del från svenskan och engelskan så kanske inte så konstigt. Teckenspråket går mycket lättare.

I tisdags var vi med på vår första aktivitet som LDPA deltog i. Det var en informationsdag om minor. Laos är en av världens mest drabbade länder när det gäller minor. Dock finns dem bara i vissa delar i Laos. Så ni kan vara lugn, det finns inga minor här i Vientiane. Mest vid gränserna till Vietnam. Det var både information och uppträdanden. LDPA deltog med ett uppträdande där de dansade och spelade musik på scenen inför massa folk. LDPA är organisationen för alla människor med olika typer av handikapp; döva, hörselskadade, blinda, rörelsehindrade och personer med amputerade ben/armar eller så. Även sådana som kanske är födda utan arm/ben/hand eller liknande. De som uppträdde var en blandning av alla dessa. De var jätteduktiga. Phanita och Bounhome från Deaf Unit deltog i uppträdandet. Det var kul att se.


1. LDPA:s utställningsbord
2. Dessa personer pratade och informerade om minor.
3. Monita, Phanita och Tatana (LDPA:s teckenspråks tolk).
4. Några som har tagit med minor och hjälpmedel för att hitta minor. Några skolungdomar var väldigt intresserade av att titta på det.

Nu ska jag gå ut och hjälpa alla med förberedelserna till morgon dagens festande.

Varma kramar från Laos :-)