Första veckan avklarad
Det har nu gått en vecka här på praktikantkursen som SIDA i Härnösand anordnar.
En hel del har jag fått lära mig om t.ex regionkunskap, HIV/AIDS, första hjälpen, mänskliga rättigheter, demokrati m.m.
Efter en vecka så har många intryck hos mig kommit. Det är mycket intressant att få ta del av allas berättelser och höra vad de ska göra runtom i världen. En del har tidigare erfarenhet av volontärsarbeten men för många är det första gången de ger sig ut i världen.
Det är också mycket känslor som man har inom sig som är svåra och sätta ord på.
Att inte kunna hänga med i samtalen på hörandes villkor är för mig ganska så jobbigt och frustrerande. Ganska ofta så kopplar jag bort det och istället för att fråga om hela tiden låtsas jag som jag förstår. Det händer att det kan bli lite dumt och göra på så vis. Tidigare har jag vant mig vid att man är ganska få omkring mig och att det är ganska så lätt att prata och hänga med i samtal. Här kommer jag till en kurs där man har 48 ungdomar som ska ut i världen. En rätt så stor omställning från vardagen in i det snabba kommunikationen i hörandes värld. Hinner inte riktigt med men jag är absolut jättenyfiken och höra vad som sägs. Emellanåt känns det riktigt deppigt men sen går det över och jag försöker hänga med.
Har även börjat fundera på hur det kommer bli därborta i Laos. Det är inget man kan förbereda sig mentalt inför men ändå så dyker många frågor upp. Jag lämnar ett kallt Sverige och flyttar mig till Laos. Där det är 30-40 grader under tiden jag kommer vara där. Man känner pressen från sin egen organisation att det ska bli bra. Självklart är det bra med lite pepp bakom sig. Man vill göra ett så bra arbete som möjligt och inte komma därifrån med ett dåligt resultat.
I mina tankar om vad som kommer hända i Laos är bl.a. att lära sig det Laotiska teckenspråket, få nya vänner och bekanta, resa runt till grannbyar och åtminstone Thailand som ligger nära Vientiane. Tänker också på hur många kulturkrockar som kan inträffa men det tar jag med ro och tänker att det är likadant för utländska turister när de kommer till Sverige.
Just idag har det hänt en hel del. På förmiddagen var det fotboll och volleyboll. Sen förstahjälpen kurs på eftermiddagen där vi fick lära oss att skapa fria luftvägar, lägga tryckförband, motverka cirkulationssvikt och sista delen scenario om en bilolycka. Det var lärorikt hela kursen och en hel del skratt. Det blir lätt så att man reagerar med skratt då det är på abstrakt sätt.
Senare på kvällen åkte vi buss till Söderåker som ligger nära Timrå. Där finns en kreativ styrelse som har inrett en byggnad med gympahall, bibliotek, café, biosalong & teaterscen, musikstudio och mysig miljö. Det var verkligen faschinerande att se hur de med kreativa idéer skapat ett riktigt trevligt center för ungdomar. En mötesplats där man avlägsnat väggar och skapat öppna ytor. På väggarna fanns fotografier och motiv som byttes ut ganska ofta. Detta för att det inte ska bli uttråkande se samma motiv år ut och år in. Många fotografier där griper verkligen tag i en och man förflyttas till platsen. Fotografier som berör på flera sätt inom fattigdom, rädsla och kärlek. Hela centret var så härligt och mysigt och doftade så gott.
Nu väntar fem kursdagar till med nya spännande saker och lära sig mer om :)
/ Erik
En hel del har jag fått lära mig om t.ex regionkunskap, HIV/AIDS, första hjälpen, mänskliga rättigheter, demokrati m.m.
Efter en vecka så har många intryck hos mig kommit. Det är mycket intressant att få ta del av allas berättelser och höra vad de ska göra runtom i världen. En del har tidigare erfarenhet av volontärsarbeten men för många är det första gången de ger sig ut i världen.
Det är också mycket känslor som man har inom sig som är svåra och sätta ord på.
Att inte kunna hänga med i samtalen på hörandes villkor är för mig ganska så jobbigt och frustrerande. Ganska ofta så kopplar jag bort det och istället för att fråga om hela tiden låtsas jag som jag förstår. Det händer att det kan bli lite dumt och göra på så vis. Tidigare har jag vant mig vid att man är ganska få omkring mig och att det är ganska så lätt att prata och hänga med i samtal. Här kommer jag till en kurs där man har 48 ungdomar som ska ut i världen. En rätt så stor omställning från vardagen in i det snabba kommunikationen i hörandes värld. Hinner inte riktigt med men jag är absolut jättenyfiken och höra vad som sägs. Emellanåt känns det riktigt deppigt men sen går det över och jag försöker hänga med.
Har även börjat fundera på hur det kommer bli därborta i Laos. Det är inget man kan förbereda sig mentalt inför men ändå så dyker många frågor upp. Jag lämnar ett kallt Sverige och flyttar mig till Laos. Där det är 30-40 grader under tiden jag kommer vara där. Man känner pressen från sin egen organisation att det ska bli bra. Självklart är det bra med lite pepp bakom sig. Man vill göra ett så bra arbete som möjligt och inte komma därifrån med ett dåligt resultat.
I mina tankar om vad som kommer hända i Laos är bl.a. att lära sig det Laotiska teckenspråket, få nya vänner och bekanta, resa runt till grannbyar och åtminstone Thailand som ligger nära Vientiane. Tänker också på hur många kulturkrockar som kan inträffa men det tar jag med ro och tänker att det är likadant för utländska turister när de kommer till Sverige.
Just idag har det hänt en hel del. På förmiddagen var det fotboll och volleyboll. Sen förstahjälpen kurs på eftermiddagen där vi fick lära oss att skapa fria luftvägar, lägga tryckförband, motverka cirkulationssvikt och sista delen scenario om en bilolycka. Det var lärorikt hela kursen och en hel del skratt. Det blir lätt så att man reagerar med skratt då det är på abstrakt sätt.
Senare på kvällen åkte vi buss till Söderåker som ligger nära Timrå. Där finns en kreativ styrelse som har inrett en byggnad med gympahall, bibliotek, café, biosalong & teaterscen, musikstudio och mysig miljö. Det var verkligen faschinerande att se hur de med kreativa idéer skapat ett riktigt trevligt center för ungdomar. En mötesplats där man avlägsnat väggar och skapat öppna ytor. På väggarna fanns fotografier och motiv som byttes ut ganska ofta. Detta för att det inte ska bli uttråkande se samma motiv år ut och år in. Många fotografier där griper verkligen tag i en och man förflyttas till platsen. Fotografier som berör på flera sätt inom fattigdom, rädsla och kärlek. Hela centret var så härligt och mysigt och doftade så gott.
Nu väntar fem kursdagar till med nya spännande saker och lära sig mer om :)
/ Erik
Kommentarer
Trackback
