Nyårsfirande i Vang Vieng

Igår kväll kom vi hem från tre fullspäckade dagar i Vang Vieng. Eftersom bilder säger mer än tusen ord så får detta inlägg mest innehålla bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  1. Jag är mest van att äta, yoghurt/fil m. flingo, mackor och mjölk/oboy till frukost. Här i Laos äter dem mat till frukost, sånt som de även äter till lunch och middag. Eftersom jag inte klarar av att äta mat till frukost så blev det att jag fick beställa in det jag kan äta och låta maten vänta till lunchen.

  2. Fruit shakes blev det många av under dessa dagar, otroligt gott under de varma dagarna. Här en apelsin fruit shake.

  3. Efter att ha kommit fram till Vang Vieng efter en mycket intressant bussresa med en buss som inte var från igår och helt fullsatt så man knappt fick plats att sitta och efter att man fått lite mat i magen begav vi oss ut med båt till ett badställe. Det var lite vingligt och lite läskigt i början men vilken underbar natur man fick se. Hur vackert som helst.

  4. Ja, jag vänjde mig vid den lite halv vingliga båten och vågade mig på att ta fram kameran och såklart måste ju jag få vara med också, dock lagomt fin, svettig och inte speciellt fräsch. Fräsch känner man sig rätt sällan här, det är så varmt och fuktigt hela tiden. Möjligtvis att man känner sig fräsch precis efter duschen innan man går och lägger sig på kvällen.

  5. Trädgrenar låg lite varstans i floden.

  6. Naturen.

  7. Efter båtturen och simturen i floden bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. På vägen körde denna förbi och Suphin fixade så att vi alla kunde lifta med den en bit.

  8. Dessa fordon eller vad man ska kalla dem åkte runt överallt på vägarna i Vang Vieng, ibland överfulla men människor.

  9. Så vackert och fridfullt.

  10. Återigen en bild av naturen och floden.

  11. Andra dagen åkte vi och besökte en plats där man kunde gå in i grottor i bergen. Här fanns också en vattengrop med stora stenar där barnen badade. Riktigt vackert när vattnet forsade fram.

  12. Inne i denna grotta fanns Buddha statyer och där lämnade människor gåvor och bad.

  13. Så här såg statyn ut inne i grottan.

  14. Jag utanför, lika svettig som vanligt.

  15. Denna långa trappa ledde oss till en jättestor grotta. Man kunde gå jättelångt in. Precis innan man gick in fanns en böneplats.

  16. Jag helt slut efter att ha gått upp för den långa trappan.

  17. Jag lämnar en liten gåva som jag köpte av en liten tjej utanför.

  18. Efteråt cyklade vi vidare på de hyrda cyklarna. Det är dock rätt jobbigt att cykla runt när solen skiner som värst mitt på dagen så efter ett tag bestämde jag, Phanita, A (Phanitas kusin) och Vilayvone oss för att cykla in mot centrum och titta istället medan Suphin och Erik cyklade flera kilometer mot bergen. Här köper tjejerna lite olika saker av en av alla försäljare efter vägen.

  19. Denna dag bestod av massa väntande, väntande på tuktuk, väntade på folk som skulle med tuktuken osv osv. Här sitter vi och väntar på en man som ska guida oss i en Hmongby, Hmong är etn urbefolkning här i Laos.

  20. Jag när vi kommit fram till Hmongbyn.

  21. Detta har en gammal tant sytt för hand, det var jättesmått och riktigt skickligt gjort. Detta är delar av en dräkt som dem har. Dem syr och säljer det.

  22. Det var denna kvinna som satt och sydde när vi kom till byn.

  23. Som jag berättat tidigare så pågår just nu firandet av Lao New Year här i Laos vilket också innebär massa vattenkastande. I Vang Vieng var det också tillåtet att stå vid vägkanten och kasta vatten eller spruta med vattenpistoler. Så ni kan ju gissa hur blöta vi var när vi cyklade runt på Vang Viengs gator. De kastade även när man åkte runt i tuktuken. Så ja, rädd för vatten fick man inte vara. Blöt var man hela tiden, dock rätt skönt i den stekande värmen. Här på bilden står två killar i Hmongbyn med vattenpistoler.

  24. Denna lilla kille ställde fort upp sig när han såg att jag fotograferade dem andra, han ville också bli fotograferad och såklart ställer jag upp.

  25. I sånna här hus bodde de flesta i. En del hade råd med lite bättre hus. Denna by var dock väldigt fattig.

  26. Detta är skolbyggnaden i byn, lite skillnad mot Sveriges skolbyggnader, eller vad säger ni?

  27. Ja, så här såg det ut inne i huset. Tror jag kommer få undervisa i lite andra lokaler i framtiden.

  28. Några tjejer kom och var nyfikna på vilka vi var och tjuvkikade genom husets alla hål. Här i Laos använder dem paraply för att skydda sig mot solen. Jag kanske nämnt det tidigare men här vill alla vara vita och klagar när de fått lite färg. Tvärtom mot vad jag är van vid. I Sverige vill de flesta bli bruna och ligger gärna ute och pressar i solen så fort de får möjlighet. Så tjejerna jag umgås med här rycker in mig i skuggan så fort jag står i solen, de vill inte att jag ska bli brun, jag däremot blir bara glad så fort jag fått lite färg. De tycker jag är finare med vit och blek hy. En del kvinnor sminkar sig också så de ska se bleka ut.

  29. I byn växte det ananas också.

  30. Efter besöket i Mongbyn åkte vi vidare med tuktuken till ett badställe där vi åt lunch och badade. Här är Suphin och A på en svart badring.

  31. Vilayvone, Phanita, Suphin, A, och Vilayvones kompis som kom till Vang Vieng från Malaysia, dock glömt vad han hette.

  32. När jag badat klart satte jag mig på bryggan och fotograferade lite och då kom tre tjejer ut på bryggan och jag frågade om jag fick fotografera dem och dem ställde genast upp sig. När jag fotograferat dem ville dem se på bilden. När dem tittat klart sprang dem fnissandes iväg. Någon minut senare kom dem tillbaka, och då var dem inte ensamma...

  33. … utan de hade med sig fler kompisar som gärna ville bli fotograferade. Dem ställde upp sig och gjorde massa miner och olika tecken med sina händer.

  34. Sen sprang dom runt där på bryggan och ville bli fotograferade… även uppe i träden ville dem bli fotograferade.

  35. Denna lilla tjej satte sig bredvid mig och så fort jag vände mig mot henne så gjorde hon sig klar för att bli fotograferad. Söta och fnittriga.

Efter en lång dag och lite halvbrända axlar återvände vi till hotellet och hämtade vår packning innan vi åt lite mat och tog bussen tillbaka till Vientiane. Dock i en bättre buss än den på vägen till Vang Vieng.

 

Måste också berätta om en lite rolig incident på bussen hem från Vang Vieng. När vi hade åkt i kanske 2-3 timmar ställer sig en av två gamla tanter sig upp och börjar ropa något till busschaffören på Laotiska. Jag fattar ingenting men förstår på tonläget att det inte är något litet. Hon står upp ett tag och sedan stannar bussen och hon tillsammans med den andra tanten går framåt i bussen. Båda pratar med skarp röst och jag som inte fattar vad dem säger frågar Suphin. Suphin berättar då att den ena av tanterna är säker på att det är i detta område dem bor och vill gå av, den andra tanten är dock inte lika säker så dem står och 'tjafsar' om var de bor. De kan alltså inte riktigt komma ihåg det. Bussen står still i kanske 10-15 min innan tanterna lämnar bussen, vet dock inte om det var av frivilligt val eller om de blev avslängda av busschaffören. Jag hoppas i alla fall dem har hittat hem... Suphin berättade sedan att dessa två tanter var ur Hmong-folket. Små och skrynkliga var dem, precis sådär som man ibland kan se på bilder med tanter från Asien.

 

Vang Vieng var en riktig turiststad, gatorna myllrade av turister. Det var mer turister än Laoterna själva.


Kommentera mycket!


Lite uppdatering om fredagen

Lite bilder från förberedandet i torsdags...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick lite klagomål av en viss uppe i svenska norrland att jag inte uppdaterat bloggen på länge så tänkte att jag skulle uppdatera lite. Imorgon åker jag bort med Suphin, Phanita och några fler från Deaf Unit och kommer inte kunna uppdatera på ett tag. Vi ska fira Lao New Year i Vang Vieng som ligger tre till fyra timmar härifrån.


På tal om Lao New Year så hade de fest på LDPA i fredags. Jag och Erik kom till LDPA lite efter klockan åtta och då var redan matförberedelserna igång. Suphin hade varit på marknaden redan klockan fem på morgonen för att köpa in det sista. Kvinnorna satt på marken och gjorde ordning köttet. Jag fick hjälpa till att rensa pepparmint bladen som skulle blandas med köttet för att ge det mera smak.

Vid klockan 10 samlades vi alla i ett rum där de lagt ut en stor matta på golvet. En fin blomdekoration stod mitt på golvet med frukter och godis liggandes runtomkring. Vita och gul/oranga band hängde i dekorationen. När alla var samlade började en man prata och alla tog sina händer med handflatorna mot sin andra hand. Mannen pratade lao så jag förstod ingenting men det var väl någon typ av bön. Han pratade rätt länge och mitt i ringde hans telefon, alla började skratta. Det var rätt komiskt. Han tog upp telefonen och stängde av den, några sekunder senare ringde den igen och denna gång svarade han, mitt i sin bön. Han sa något sedan la han på, antar att han sa att han var upptagen eller något liknande. Alla småskrattade. Han fortsatte sedan sin bön. Därefter tog han precis som Phanitas morfar gjort en skål med blad och blommor och gick och stänkte vatten på oss som satt på mattan på golvet. Därefter tog alla de vita och gul/oranga banden och började knyta runt varandras handleder samtidigt som de önskade oss något. Det var hur häftigt som helst att få vara med om. Alla var så glada och verkade så lyckliga. Det smittade verkligen av sig. Samtidigt som de knöt banden runt ens handled så placerade de någon av de frukter eller godispåsar som låg runt blomdekorationen i ens hand.

 

 

 

 

 

 

Jag fick sedan syn på hur fina några av tjejerna var i håret, så jag bad Vilayvone att hjälpa mig att få lika fint hår. Hon sa då att en av de andra tjejerna var duktig och att hon kunde fixa mitt hår och det slutade med att tre-fyra stycken stod runtomkring mig när hon flätade mitt hår. Fick även blommor i håret. Det blev jättefint även om det var ovant att ha det så. Det var i alla fall riktigt skönt att slippa ha håret hängande ner på axlarna.

 

Det var en mycket roliga och spännande dag, med väldigt mycket vatten. Som jag tidigare berättat tillhör det deras tradition att hälla vatten på varandra. Innan tänkte jag att det bara skulle vara litegrann men det visade sig vara fel. De hällde hur mycket vatten som helst, med hjälp av hinkar. Det var inte bara att hälla en gång utan snarare 100 gånger. Jag gick och var genomvåt hela dagen. Det var också första gången jag verkligen frös här i Laos, för de nöjde sig inte att hälla vatten på en utan det skulle helst vara is i vattnet också. Visst lite skönt var det i all värme men det var ganska mulet i fredags så man kunde inte värma sig i solen heller. Det var i alla fall en upplevelse. Först var det bara att hälla vatten på varandra som en lyckoönskning men jag tycker det mer och mer urartade i vattenkrig. Tydligen kommer det vara så nu i en veckas tid. Jag fick också testa att dansa laodans, de rör händerna på ett speciellt sätt och det var inte det lättaste. Ser rätt lätt ut med det var mycket svårare än jag trodde.

 

 

 

 

 

När vi kom hem kom en kvinna som var från Danmark och berättade att dem hade fest i huset bredvid vårat och hon hälsade oss välkomna dit om vi ville. Hon berättade att hon arbetade där och att de hade deras kontor i det huset. Vi bestämde oss för att gå dit och hälsa. Slutade med att de bjöd på mat. De som jobbade där var både utlänningar och Laoter. Några av dem hade varit där i 6-10 år och kom från Kanada, England, Belgien, USA och alla möjliga länder. Jättetrevliga. Även där pågick ”vattenkriget”, till och med barnen som gick på vägen utanför var med och sprutade med vattenpistolerna som fanns där. En av pojkarna var genomblöt och var så kall att man såg hur mycket han frös, trots det slutade han inte med att spruta vatten på alla som satt där.

Det var verkligen en dag att minnas!


Nya upplevelser

Här i Laos är den största religionen buddhismen och jag har under de senaste dagarna fått uppleva några av buddhismens traditioner. Det pågår just nu förberedelser inför nästa veckas högtid som är Lao New Year. Det buddhistiska året är inte detsamma som vi är vana vid. Just nu är det 2551 och på tisdag börjar nästa år, alltså år 2552. Alla här på LDPA är därför lediga hela nästa vecka.

I måndags fick jag följa med hem till Phanita och hennes familj. Dem hade en förberedelsefest inför Lao New Year. De bjöd på mat och vi umgicks hela kvällen. När vi skulle åka hem fick vi knyta ett vitt band runt Phanitas morfars arm, enligt traditionen gör man så på den äldsta familjemedlemmen. Han är 87 år gammal. När man gör det betyder det att man respekterar honom, önskar honom all lycka och att han får ha en god hälsa. När vi knytit det vita bandet runt hans handled böjde vi oss ner och han stänkte vatten på oss från en fin skål med vatten, blommor och bland. Det betydde att han önskade oss all lycka, en god hälsa och ett gott liv. Det var en häftig upplevelse att få vara med om. Tyvärr gick allt så fort så det var aldrig läge att ta fram kameran och fotografera det. Suphin som också var med förklarade hela tiden varför dem gjorde dem olika sakerna. Som jag sagt tidigare, Suphin är toppen!


1. Hemma hos Phanita, där sitter vi och äter.
2. Det där är en typ av dadel, något som jag aldrig äter i Sverige men som är riktigt gott faktiskt. Fruktköttet innehåller tydligen 25% socker.

Imorgon ska de ha fest här på LDPA, även det på grund av Lao New Year. Ungefär 150-200 personer är bjudna hit. Det kommer alltså bli en ordentlig fest. Ska bli jättekul att få vara med om. En tradition som tillhör nyårsfirandet är att kasta vatten på varandra. Detta har dem gjort jättelänge och dem gör det för att den tid som nyår infaller är den varmaste perioden på året. Även att kasta vatten på varandra symboliserar att man önskar varandra allt gott. En lyckoönskning. Det gäller alltså att inte bära på massa tekniska saker imorgon. Det vita bandet kommer man också få knyta runt varandras handleder. Det står också en ko och en get här utanför LDPAs kontor, ja ni kan ju gissa vad som ska hända med dem ikväll. Ja, dem ska bli mat till morgondagens festande. Jag är glad att jag kommer slippa se den delen i alla fall.

På måndag ska Suphin och några till från Deaf Unit (En del av LDPA alltså) ta med mig och Erik till en annan stad ungefär 3-4 timmar härifrån. Vang Vieng heter staden och där ska vi stanna i två till tre dygn för att fira Lao New Year. Det ska tydligen vara väldigt fint där. Det ska bli intressant och kul att se lite mer av Laos än bara Vientiane. Suphin har också pratat om att ta med oss till södra Laos, där ska det finnas en dövskola som jag gärna skulle vilja besöka. Finns en dövskola här i Vientiane som jag ska hinna med och besöka också innan jag åker hem.

Kommunikationen blir bättre och bättre för varje dag. Jag försöker också lära mig uttala vissa laotiska ord. Suphin tycker jag uttalar det bra men jag glömmer hela tiden vad de olika orden var rätt snabbt. Det laotiska språket skiljer sig en hel del från svenskan och engelskan så kanske inte så konstigt. Teckenspråket går mycket lättare.

I tisdags var vi med på vår första aktivitet som LDPA deltog i. Det var en informationsdag om minor. Laos är en av världens mest drabbade länder när det gäller minor. Dock finns dem bara i vissa delar i Laos. Så ni kan vara lugn, det finns inga minor här i Vientiane. Mest vid gränserna till Vietnam. Det var både information och uppträdanden. LDPA deltog med ett uppträdande där de dansade och spelade musik på scenen inför massa folk. LDPA är organisationen för alla människor med olika typer av handikapp; döva, hörselskadade, blinda, rörelsehindrade och personer med amputerade ben/armar eller så. Även sådana som kanske är födda utan arm/ben/hand eller liknande. De som uppträdde var en blandning av alla dessa. De var jätteduktiga. Phanita och Bounhome från Deaf Unit deltog i uppträdandet. Det var kul att se.


1. LDPA:s utställningsbord
2. Dessa personer pratade och informerade om minor.
3. Monita, Phanita och Tatana (LDPA:s teckenspråks tolk).
4. Några som har tagit med minor och hjälpmedel för att hitta minor. Några skolungdomar var väldigt intresserade av att titta på det.

Nu ska jag gå ut och hjälpa alla med förberedelserna till morgon dagens festande.

Varma kramar från Laos :-)



Elsäkerhet

Tänkte bara delge er i Sverige om en grej som jag lade märke till redan första dagen här i Vientiane. Elsäkerheten är inte den bästa. På vissa gator hänger el ledningarna ända ner till gatorna. Jag ska försöka ta en bild så fort jag får möjlighet. Oftast åker man vespa när man får syn på det och då är det inte riktigt läge för att plocka fram kameran. Elkontakterna sitter oftast inte heller fast i väggen utan hänger en bit ifrån.

Denna bild kommer från Patuxay som vi besökte i söndags, nå vad säger ni om elsäkerheten?


Fler bilder

Jag jublar! Jag har lyckats få upp bilder på bloggen nu. Det gick bättre med den egna datorn och med uppkopplingen här på Deaf Units kontor. Datorn på internet caféet var inge bra alls. Det bara hängde sig när jag ville ladda upp bilderna.

Här bredvid är Laos flagga, jag har snart varit här i en vecka nu. Det känns dock som jag varit här jättelänge. Det har varit en väldigt intensiv första vecka. De lämnar oss inte ensam en sekund. Det är kul men det kan ibland bli lite jobbigt att man aldrig får vara ensam och bara vara. Jag antar att dem bara är glada att ha oss här och vill visa oss deras stad och göra saker med oss. Dem har ju vetat att vi ska komma ett bra tag och nu när vi äntligen kom efter mycket strul med arbetstillstånd och grejer så är det såklart glada att ha oss här. Eftersom allt är så nytt för oss blir vi också trött fort. Nu har jag dock börjat vänja mig vid både värmen och systemet här. Allt är väldigt olikt Sverige. Jag får dock mina stunder då jag verkligen längtar hem, kanske inte efter själva Sverige men Pelle, vänner och familj.

Idag har vi börjat att översätta ledarmaterialet till engelska. Suphin ska sedan hjälpa oss att översätta det till Lao. Så nu har vi påbörjat det vi är här för att göra.

Igår tog Vilayvone (en tjej som är medlem i Deaf Group och som också sitter i vad jag tror är det vi kallar 'styrelse' i Sverige, Deaf Groups styrelse alltså) med oss på en rundtur här i Vientiane. Vi besökte bland annat ett "buddist museum". Där träffade jag på två munkar som jag pratade lite med. De frågade var jag kom i från, vad jag gjorde där och hur länge jag hade varit i Vientiane. Dem berättade också att dem pluggade engelska. Dem visade deras engelskaböcker och sedan ville dem fotografera mig tillsammans med dem, med en mobiltelefon. Jag som hade med min kamera tog såklart en bild av dem också. Se längre ner.


Detta föreställer en vit pappersbit som inte längre är så vit. Jag torkade med den på en möbel som fanns i det rum jag bor i och även om husägaren sa att han hade städat så var det inte så städat. Det var sådär skitigt överallt. Nu har vi dock handlat massa städgrejer och har städat undan i våra rum. Vi har dock inte hunnit städa så mycket i resten av huset men det ska vi göra så fort vi får tid. Huvudsaken var att vi fick våra sovrum städade.








Så här såg mitt rum ut undertiden jag höll på att packa upp mina grejer. Fullt med grejer i massa påsar. Stor säng fanns det också. Den är nog dubbelt så stor mot den jag har hemma, man kan verkligen bre ut sig. Rummet är rätt stort överhuvudtaget.











Efter att jag packat upp mina saker, bäddat min säng med lakan vi köpte på marknaden. Det fanns dock inget påslakan, bara underlakan och örngott. Vi har inte lyckats hitta något att ha som täcke och här i Laos har dem tjocka duntäcken men det tycker vi från Sverige är alldeles för varmt i detta klimat. Vi har turen som har Suphin, hon tycker om att sy på fritiden så hon erbjöd sig att sy något "lakans" liknande till oss bara vi köpte tyg. Vi köpte tyg på marknaden i lördags så igår satt hon och sydde täcken åt oss. Imorse när vi kom hit hade hon dem klar. Jättesöta lakan, tiill och med signerade med våra namn.

På marknaden köpte jag dessutom tyg till en "sin", det är en typ av kjol som alla laotiska kvinnor har här i Laos. Suphin ska sy till den till mig. Ja, som ni märker så har vi fått oss en sömmerska.

Suphin fixar allt, hon är hur bra som helst.

På bilden här bredvid sitter vi och äter första kvällen i vårt hus, ni kan se matplatsen och bakom är vardagsrummet. Till höger om Erik är ingången till huset. Till vänster finns ett sovrum och köket. Bakom där jag står och tar bilden finns en toalett plus mitt rum. Eriks rum är till höger om där han sitter. Fler bilder på vårt hus kommer senare när vi fått det lite mer fint och rent.

Vid bordet:
Vilayvone (t.v), Suphin, Phanita och Erik.




Här har ni munkarna jag träffade på.














Jag och Vilayvone på "buddist museumet".  
















Detta är en byggnad som fransmännen byggde år 1962 när de hade Laos som koloni. Byggnaden heter Patuaxy eller Victory Gate of Vientiane. Vi gick upp i byggnaden och såg ut över Vientiane, fin utsikt.


















Ja, palmer finns det en hel del av här i Laos :) Kokosnötter. Utanför Deaf Units kontor har dem palmer så ibland får vi dricka kokosmjölk, det är inte så jättegott men det går att dricka. Jag föredrar dock vanligt vatten. Själva kokosen smakar helt okej.











Efter att vi besökt "buddist museumet" och Patuxay åkte vi till en Stupa (Tempel).
Där fanns denna gräsklippare, som ni ser, inte alls som en svensk gräsklippare.



















 
Här har ni templet. Det målas en gång om året i guldfärg, om jag uppfattade Vilayvone rätt. Kommunkationen går 100 gånger bättre än jag trodde det skulle göra innan vi kom hit men den är fortfarande inte perfekt alla gånger. Jag har lärt mig en hel del laotiskt teckenspråk. Vi har bara varit här en vecka och ändå känns det som jag kan en hel del laotiskt teckenspråk. Det är kul att det går så bra att kommunicera. Dem är jätteduktiga att lära oss.
















Templet igen, som heter, Pha That Luang Stupa. Personen med oranga kläder är en munk.






















Affärerna i Sverige och marknaden här i Vientiane skiljer sig oerhört mycket. Här på bilden har ni Laos motsvarighet till köttdisk. Här finns inget som kallas kyldisk. Flugorna flyger runt bland köttet, det luktar en del och ja, det är inte allt för fräscht. Dock har vi ätit kött därifrån två gånger och vi lever fortfarande.


















Såhär ser det ut efter gatorna, massa små stånd som säljer olika saker; frukter, grönsaker, mat och dricka.













Ja, här har ni dem berömda ödlorna som det finns massor av så fort det blir mörkt. Dem klättrar runt på väggarna. I början var det rätt läskiga och äckliga men nu är man rätt van att dem klättrar runt. Dock inget jag vill ha i sängen :-P

Helena som sa att man kommer vänja sig, hade alltså rätt :-)
















Mer bilder kommer, dessa får räcka så länge.


Bilder

Jag har nu i en evighet forsokt lagga upp lite bilder fran de senaste dagarna med det hanger sig hela tiden, SKIT INTERNET :P Lyckades bara fa upp denna bilden sa den far duga sa lange. Jag hoppas jag ska kunna lagga upp fler imorgon nar vi ar pa LDPAs kontor. Hoppas!

Det ar valdigt fina vaxter har.

Ska snart hem och sova, imorrn ska vi oversatta ledarmaterialet till engelska pa
LDPAs kontor. Klockan ar 22.13 har just nu...











Arbetstillstånd!

Jag ska inte skriva mycket idag, vill bara beratta en god nyhet. Suphin fick idag ett samtal av nagon pa ministriet som ska ge oss arbetstillstand och tydligen ska vi fa arbetstillstandet pa mandag!!!

For ovrigt rullar allt pa. Skriver kanske mer imorgon :)



Laos

Nu är jag framme i Laos, och nej det tog inte tre dygn att flyga från Bangkok till Vientiane. Det tog bara drygt en timme. Vi har bara haft fullt upp med annat så jag har inte hunnit uppdatera bloggen. Tillgången till internet har inte heller varit den bästa. Nu har jag dock lite tid över att skriva lite. Internet funkar dessutom här på LDPAs kontor.

Det har hänt så mycket de senaste dagarna att jag inte alls vet var jag ska börja...

När vi anlände på Vientianes flygplats blev vi jättebra mottagna av Suphin, Monita, Phanita och Bounhome. De verkade så glada att äntligen ha hos här. Dem började prata med oss direkt. Precis sådär öppna som jag hade hört att dem skulle vara. Trots att jag var hur trött som helst efter resan fick jag lite extra energi av dem. Vi tog taxi till hotellet vi skulle bo på och lämnade av våra grejer. Jag bytte dessutom kläder, från svarta mjukis byxor med massa reklamtext och gympaskor till en svalare kjol och sandaler. Det var verkligen varmt. Lite skillnad när man kommer från Sverige där det var kallt när ja åkte.

Hotellet vi skulle sova första natten på låg jättenära LDPAs kontor så när vi lämnat all vår packning och bytt om gick vi dit för att se hotellet. På hotellet träffade vi även Ta, som är tolk här på LDPA, hon hjälpte oss i receptionen. Hon kan lao, engelska och lao-teckenspråk.

Monita och Phanita tog oss sedan till ett ställe för att äta, det såg riktigt skumt ut och det var verkligen ingen riktig restaurang. Vi fick någon typ av nudlar som var tjocka o rätt sega, gick att äta med kanske inte jättegott. Där började oron för hur det skulle gå med maten att komma. Jag som är rätt kräsen när det gäller mat...

Därefter gick vi tillbaka till LDPAs kontor och träffade Suphin igen som hade varit tvungen att sticka iväg till ett möte. Vi skulle åka iväg och titta på hus. Det resulterade i att vi åkte runt på vespa i 4 timmar. Runt i hela Vientiane. Jag och Erik som bara ville till hotellet för att sova blev dragna runt för att hitta ett hus. Vi hittade inget, de flesta ville hyra ut i minst ett år, och det enda hus som vi kunde hyra i 6 månader var så ofräscht, mögel och massa konstog lukt. Så där ville vi inte bo.

Jag som trott att det skulle vara jättelätt att hitta boende och inte alls förväntat mig att det skulle se ut som dem gjorde, inte det minsta likt ett svenskt hem. Trött som man var efter att inte ha sovit på typ 30 timmar började man nästan ångra att man åkte hit till Laos, den uppiggnande känslan man fått tidigare på flygplatsen var så långt borta den bara kunde komma. Väl tillbaka på hotellet efter lite mat tog man en dusch och väl i sängen gick det inte alls att somna för tankarna snurrade som bara den uppe i huvudet. Jag ville bara hem. Lyckades väl sova ett par timmar i alla fall. Det var också denna natten jag för första gången såg en ödla, den satt uppe i taket på toaletten och hade jag inte blivit varnad av Erik innan hade jag dött av rädsla, nu stelnade jag bara till för en sekund sedan skyndade jag mig ut och tillbaka till dem snurrande tankarna och försöken till att lyckas somna...

Nästa dag tittade vi på ytterligare ett hus, ett hus som var riktigt stort och helt okej. Inte alls som det vi sett dagen innan. Det fanns till och med tvättmaskin där och till ett hyffsat pris. Vi bestämde oss för att ta det, jag var helt säker på att vi inte skulle hitta något bättre. Vi var tvungna att betala första månadens hyra redan samma dag så vi fick åka iväg för att ta ut pengar och sedan tillbaka för att betala. De resterande 5 månaderna ska vi betala senast måndag. Vi betalade en månad igår, så nu har vi fyra månader kvar att betala. Det dumma är också att vi max kan ta ut 500 dollar varje dag, så vi måste ta ut pengar varje dag nu så vi får ihop till hyran. Dessutom tar dem en "fee" (en avgift) på 3-4% (alltså 15-20 dollar) för varje uttag. Och i bankomaterna kan man bara ta ut i kip (laos egna valuta) och vi måste betala hyran i dollar. Vi kommer ta ut pengar till hyran på banken sedan kan vi ta ut ur bankomaten och få kip för att betala mat och andra saker. Så slipper vi den stora "fee" kostnaden.

Igår flyttade vi alltså in i huset som består av tre sovrum, ett stort vardagsrum, två toaletter, ett kök, två stora "förrådsrum" varav det står en tvättmaskin i den ena. Stor utegård har vi också, med tre mangoträd. Suphin ska visa oss när mangos är mogna och kanske något man kan göra med dem. Killen som vi hyr huset av skulle städa innan vi kom och det sa han att han hade gjort men nej, det var skitigt ändå, så köpte lite städgrejer igår och ska köpa lite till idag så vi kan städa huset ordentligt. Inte så fräscht annars...

Just nu känns det helt okej att vara här, nu när allt börjar ordna upp sig. Så nästa veckan kommer vi kunna vara med mer i LDPAs arbete och se mer vad dem egentligen gör och så. Vi har inte ens hunnit suttit ner och pratat igenom saker med Suphin.

Nu ska vi iväg och äta lunch. Får skriva mer en annan gång!

Skriv gärna mycket kommentarer!



Bangkok

Nu ar vi i Bangkok.
Jag sitter just nu pa ett internet cafe och det ar jattefuktigt och varmt. Man kanner sig inte precis jattefrasch. Resan hit gick i alla fall riktigt bra. Dock ratt drygt att flyga i lite mer an 10 timmar. Vi ska nu vanta nagra timmar till nasta flyg gar, mot Vientiane, det flyget avgar 11.45 (thailandsk tid). Klockan ar 06.30 har nu, i Sverige ar den 01.30, sa vi ligger ungefar 5 timmar fore.

Jag kommer att uppdatera mera nar vi val ar framme i Laos och Vientiane. Nu vet ni i alla fall att jag overlevt forsta flygresan.


Packning på gång.

Hela dagen idag kommer bestå i att packa. Det blev ingen "smygstart" på packningen igår. Inte helt oväntat när det gäller mig. Jag brukar alltid skjuta upp det till sista minuten. Idag måste jag i alla fall få det gjort för imorgon åker jag som sagt till Stockholm. Ingen bebis än, för er som läst det tidigare inlägget.

Istället för att packa hade jag lite annat kul för mig. Jag och Pelle var ut och åt med Anders och Marie på resturangen Saigon, mycket god mat. Därefter blev det en spelkväll med en omgång Alias som jag och Pelle vann. Vi hann också med två omgångar blokus, där jag vann första omgången. Andra omgången var alla tre på mig så hade inte någon större chans. Väldigt trevlig kväll var det i alla fall. Typiskt nog hade jag inte kameran med mig.

Resten av dagen kommer bestå av fajitas, ett lost-avsnitt, förmodligen en film, coca cola, cheez cruncherz och såklart att packa klart allt. Nästa gång jag bloggar befinner jag mig nog i Laos, får jag tillfälle så ska jag skriva innan dess. Jag kanske hittar en dator på Bangkoks flygplats där vi har 5 timmars väntetid om jag minns rätt.


På återseende :)
Jag är påvääääääääääg!

Nu börjar det dra ihop sig.

Imorse när jag vaknade slog det mig att det snart är dags, det är nu bara några dagar kvar tills jag ska sätta mig på flygplanet och flyga till ett än så länge okänt land. En plats jag bara hört talas om och som jag vetat i ungefär ett halvår att jag ska åka till. Nu när jag vet att jag ska åka kommer nervositeten smygandes över en. På måndag åker jag, känns jättekonstigt. Här har jag gått nu i en månad och hoppas på att jag ska få åka och irriterat mig över att arbetstillståndet inte kommit och nu när jag väl ska få åka så tvekar jag och tänker "neeej, vill jag verkligen det här". Jag vet att jag innerst inne vill men kan inte hjälpa den konstiga känslan jag har. Antar att det här är vad som ibland kallas för resfeber.

Sabina på UHs kansli i Stockholm skulle efter hennes lunch iväg till Laos ambassad och fixa med turistvisum. Arbetstillståndet har inte kommit, kanske kommer imorgon men vi vågar inte chansa så vi fixar ett turistvisum och skulle det mot all förmodan komma ett arbetstillstånd imorgon så får vi först jubla lite och sedan får Sabina snällt göra ännu ett besök på ambassaden.

Jag sitter just nu och skriver på en packningslista. Den är detaljerad men är redan uppe i två och en halv sidor, då i punktform men ändå. Vi får väl se om jag tar med allt som står på listan. Alla som känner mig vet hur mycket jag kan packa. Dock har jag en maxvikt jag måste anpassa mig efter. Bagaget som ska checkas in får max väga 30 kg och handbagaget får max väga 7 kg. 30 kg låter mycket men jag kan lova att jag enkelt kommer upp i den vikten. Jag ska försöka följa Sabinas råd om att packa lätt och ha i tanken att jag kan köpa saker därborta också. Vi får se hur det går...

Imorrn ska jag nog börja lite smått med packningen och lördagen kommer gå till att packa klart, se till att jag har allt, städa och röja i lägenheten. På söndag åker jag till Stockholm och besöker Pelles bror och hans brors fru som beräknas föda en liten bebis på måndag, eller om det var tisdag. Jag hoppas dock att bebisen kommer redan innan söndagen så jag och Pelle kan hälsa på dem på BB, eller så kanske de redan hunnit hem. Sedan på måndagen bär det iväg till Arlanda...

Jag ska nu återgå till packningslistan.





Gott.



Det var riktigt gott med pannkakor.
Förutom att grädda och äta pannkakor har jag pratat med farmor, mamma, pappa i telefon och dessutom svarat på frågorna till auris-intervju. Så har fått lite gjort. Nu ska jag hem till Pelle.

Ha en bra kväll :)

Våffeldagen.

Idag är det våffeldagen, jag har dessvärre inget våffeljärn så jag tänkte göra pannkakor istället, med vaniljglass och jordgubbssylt. Jag åt ändå våfflor hemma hos mina föräldrar i fredags så jag tror att jag klarar mig utan idag.


Våffeldagen, Vårfrudagen och Jungfru Marie Bebådelsedag
"Att man äter våfflor på våren har sin naturliga förklaring i att det förr i tiden, efter vinterns ruskmörker, åter fanns större tillgång till både ägg och mjölk. Men varför äter man våfflor just på Jungfru Marie Bebådelsedag? Man kan spåra firandet av Jungfru Marie Bebådelsedag så långt tillbaka som 500 efter kristus. Man firar den 25 mars, vilket är nio månader före jul och Jesus nedkoms. Kyrkligt är dock Marie Bebådelsedag numera en flytande helgdag som inträffar på närmaste söndagen kring 25 mars, det vill säga någon gång mellan 22-28 mars. Förr kallades Maria även för "Vår Fru" och därför kallas även Jungfru Marie Bebådelsedag för "Vårfrudagen". Att dett sedan blev "våffeldagen" tros vara ett hörfel, "Vårfru" blir lätt "våfflor". Detta kan vara en förklaring till varför man i Skåne ställde sig frågande till våffleätandet, där "Vårfrudagen" hette "Fruedag" från danskan och inte språkligt påminner om våfflor på samma sätt."  [http://www.vafflor.se/dagen]


Äter du våfflor idag?

Resulatet...

... av den 2½ timmes långa promenaden blev bland annat detta:




































Fotografering.


Helt otroligt...

... att vi blir tvungna att flytta fram datumet för avresan hela tiden.
Imorse när jag öppnade min mail fanns ett nytt mail från resebyrån där vi bokat våra flygbiljetter. Där stod det att det tyvärr hade blivit något fel med min flygbiljett och de lyckades inte boka den ordentligt. Det hade nu blivit fullt på flyget men gick att ordna en annan typ av biljett om jag var villig att lägga ut 2500 kr mer. De föreslog därför att flytta vår avresa till på måndag istället. Trodde jag skulle bli galen, nu när vi äntligen skulle få komma iväg. Såklart skulle något ställa till dem planerna. Efter lite velande hit och dit bestämdes att vi skulle boka biljetterna till på måndag den 30 mars istället. Fick ett mail med biljetten och har skrivit ut den så nu hoppas jag ingenting ska ställa till med avresan på måndag. Jobbigaste är dock att det mesta va planerat inför avresan. Jag och Pelle skulle redan på torsdagen låna mina föräldrars bil och köra till Sthlm, passa på att hälsa på hans bror Tomas och Dominique och eventuellt en nyfödd liten bebis som kan komma ut i världen när som helst, dock beräknad till 31 mars. Nu får vi se om Pelle kan få ledigt på måndag annars får jag ta tåget till Stockholm och Arlanda istället. Bara massa krångel. När jag väl är i Laos kommer jag jubla så högt att ni i Sverige kan höra, nästan i alla fall.

En annan grej som är rätt irriterande med att avresan blev flyttad till på måndag är att jag kunde ha följt med mina föräldrar till fjällen. De åkte idag och hade jag bara vetat att flyget på fredag var fullbokat hade jag kunnat följa med. Åkt skidor, slalom och snowboard. Hur härligt hade inte det varit. Kunnat ta massa fina bilder med min älskade canon. Det känns ruskigt pissigt. Visst är jag hellre i Laos, men dit kommer jag ju inte heller. Ursäkta att jag är så grinig och tjatig men åh, det är så segt att det håller på så här...

Inget arbetstillstånd idag heller, jag mailade Suphin idag och meddelade om den ändrade flygtiden och passade då på att fråga om hon hört något om arbetstillståndet, får se vad hon svarar imorgon. De ligger ju 6 timmar efter tidsmässigt så tiden stämmer inte riktigt överrens och det blir ibland lite väntan mellan mailandet. Jag fick också förfrågan om att bli intervjuad till Auris nästa nummer. De skulle ha ett äventyrstema och ville intervjua mig ang. Laosresan. Fick igår kväll ett mail med några frågor som jag idag suttit och skrivit på. Ska skriva klart svaren imorrn och skicka in dem. Ni som får tidningen Auris får läsa artikeln sen, annars kanske den går att hämta på hemsidan. Jag får kolla upp det, isåfall kommer jag lägga upp länken här på min blogg.

Min dag har annars varit sjukt seg. Jag hoppas på fint väder imorgon för isåfall ska jag ta med min älskade kamera  ut på promenad och fotografera lite. Det var så längesen och idag när jag satt och inte gjorde det minsta vettiga blev jag riktigt sugen på att ge mig ut och fotografera, dock hade det hunnit bli mörkt.



... eller i alla fall när det är fotograferingsdax!

Ps. Några som undrar vad som händer med min hemresa, om den blir förflyttad framåt i tiden pga att vi får skjuta upp avresan hela tiden. Jag och Laosgruppen har ännu inte tagit något beslut om detta. Vi får helt enkelt se om det behövs att jag stannar längre tid när vi väl är i Laos. Beror helt på hur arbetet på plats fortlöper...

Inkorgen

Jag har inte rensat i min UH mails inkorg på evigheter. Det har resulterat i att jag för ungefär 90-120 min sedan hade 1300 mail där. Nu har jag bantat ner det till hela 867 mail. Jag har alltså suttit och roat mig med att sortera mailen. Jag har flyttat dem till olika mappar beroende på vad de handlar om eller kastat de mail jag inte behöver ha kvar. Trots de nästan två timmarna har jag inte hunnit med alla mailen. Nu har jag dessutom lessnat på att sortera mail så får fixa resten en annan dag.

Solen skiner där ute så funderar på att ta en promenad. Vädret som varit de senaste dagarna har verkligen gett en vårkänslor. Solen skiner, den mesta snön har smällt och man behöver inte längre ha massa varma kläder. Dock återvänder kylan på sen eftermiddagen och kvällen när solen gått ner...

Ett mail från Suphin kom idag också, och hon hade tydligen varit på möte med ministriet som ska ordna med arbetstillståndet men tydligen var han som skulle fixa med det borta resten av veckan. Grrrr... Han skulle vara tillbaka nästa vecka. Jag hoppas verkligen arbetstillståndet blir klart innan onsdagen annars är det prat om att vi ska åka dit i alla fall, fast med turistvisum och krångla med ett visum som tillåter arbete sen när arbetstillståndet kommer därborta. Jag vill egentligen inte göra så men att sitta här i Sverige känns lite som slöseri med tid. Under tiden vi väntar på arbetstillståndet kan vi ju fixa med alla praktiska saker som boende och att lära känna Vientiane och dövgruppen om vi åker ändå och det är ju bra. Det kommer ju trots allt ta ett tag i början att komma in i allt. Just nu verkar det  alltså som att vi kommer åka nästa fredag vare sig vi fått arbetstillståndet eller inte.



Nej, inte än...

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, så låter ordspråket.
Jag vet inte riktigt om jag har lust att instämma med det som ordspråket säger, väntan gör mig tokig. Att inte veta, att inte veta vad som sker imorgon, att inte veta vad som sker nästa vecka eller inom den närmsta framtiden är påfrestande på ett alldeles speciellt sätt.

Det har alltså inte kommit något arbetstillstånd. Det var meningen att jag i fredags vid 14-tiden skulle ha satt mig på ett plan som skulle ta mig till Bangkok, sedan vidare därifrån till Vientiane, så blev dock inte fallet. Arbetstillståndet krävs för att vi ska kunna få ett visum som tillåter oss att stanna några månader och jobba. I och med att arbetstillståndet inte kommit därmed inget visum. Jag sitter därför fortfarande kvar i Sverige.

Vi hade kunnat åkt iväg med turistvisum, detta hade då medfört att vi blivit tvungna att resa ut ur landet för att få vårt riktiga visum. Ett nytt visum kan alltså inte ordnas när man befinner sig i landet man söker visum till. För mig var det ett ganska lätt val att vänta med att åka tills alla papper var klara än att åka till Laos, behöva åka ut ur Laos till exempelvis Thailand för att behöva krångla därborta. Det kan gå smärtfritt men det kan också bli massa strul. Visst, det hade blivit ett litet äventyr men... jag tror jag klarar mig utan det äventyret. Jag har sett nog av vad byråkrati kan ställa till med.

På onsdag hade jag varit i Laos i två veckor om jag kommit iväg som det var tänkt från början, 3 mars. Det känns lite skumt när jag tänker så "jag kunde ha varit i Laos nu, och att redan två veckor hade snart passerat...". Det visar bara på hur fort tiden kommer gå. Speciellt när man kommer tänka tillbaka på det när man väl är hemma igen.

I torsdags hade jag, Erik och Sabina ett möte med Sven, kontaktpersonen från SHIA. Han berättade lite om Laos och vad man kan behöva tänka på när man befinner sig där. Lite hur de uppfattar olika saker och så. Det var väldigt intressant. Det blev mycket diskussion om varför arbetstillståndet dröjer, vad vi vet så handlar det mycket om interna grejer. Suphin mailade idag och berättade att hon haft möte med dem som ska ge oss arbetstillståndet och de jobbar på det. Jag hoppas verkligen arbetstillståndet kommer under veckan så jag vet att jag nästa fredag kommer att åka. Det är bara att hålla tummarna...

Efter mötet med Sven ringde jag och bokade om flygbiljetterna sedan passade jag och Erik på att maila Suphin och berätta om vår ombokning till den 27 mars och om mötet med Sven och SHIA. Tackade henne för allt jobb hon gjort med att få till ett arbetstillstånd. Hon jobbar verkligen stenhårt. Därefter blev det ett litet Laosgruppsmöte på fiket Chokladbollen i närheten av UH kansliet med Sabina, Sofia, Lovisa och Erik. Ett mycket litet men mysigt fik. *Bild kommer så fort jag har kameran i närheten*




/En väntande Sara...

Kommentarer är kul

Jag tänkte att jag skulle svara på de kommentarer som jag fick i förra inlägget, precis som lovat.

***

Postat av: Jossy
Via Erik, som sade att du hade bättre blogg än han har. =)
Vad är bästa och värsta som kan hända i Laos för dig?

Svar: Hej Jossy!
Kul att han gillar min blogg men om den är bättre det vet jag inte. Hihi. Oj, det bästa som kan hända är nog att jag snabbt kommer in i livet därborta och att allt flyter på bra. Det värsta som kan hända är då det motsatta, att jag inte alls hittar en plats därborta, att jag inte trivs, att jag inte blir accepterad av människorna i Vientiane, LDPA och i dövgruppen som vi ska jobba med. Att jag blir sjuk och inte kommer ha möjlighet att göra ett bra jobb. Men jag tror det att det kommer bli bra, kanske inte de första dagarna men sen. I början är allting nytt, många olika intryck jag kommer få arbeta med men när man varit där en tid så tror jag att jag kommer stortrivas. Motgångar får man räkna med men dem är till för att vända...

Tack för frågan :)

***

Postat av: Helena
Hittade dig via dig :p Haha,.. Okej, hmm.. Vilka är de 5 saker som du "måste" & SKA göra i Laos som du ser framemot? =) Hur tror du att det är i Laos? (roligt o jämföra sen när du är tillbaka i sverige igen) Vad är det viktigaste du tar med till Laos i din reseväska? (Förutom pass, pengar o id o sånt :p).. Vad är det som du kommer sakna minst i Sverige? =). Och sista frågan, Kommer du att berätta för dem i Laos att världens smartaste bor i Örebro och heter Helena Järnström o är din vän? :D Hahah Puss!!!

Svar: Hej Helena :P
Fem saker som jag måste göra eller ska göra i Laos är nog:
1. Få träffa alla människor som jag hört namnen på, som exempelvis Suphin som vi just för tillfället har otroligt mycket kontakt med och som nästan jobbar ihjäl sig för att ordna med arbetstillståndet, boende och allt för att det ska fungera så smidigt som möjligt för oss när vi kommer till Laos och Vientiane. Hon verkar så ambitiös. Jag har hört en hel del om henne genom Sabina, Lovisa och Erik och det är bara positiva saker så jag ser verkligen fram emot att få träffa henne och att få arbeta tillsammans med henne. Tror jag kan lära mig massor av henne och förhoppningsvis kan hon lära sig en hel del av mig också.
2. Utforska så stora delar av Vientiane och Laos överhuvudtaget som jag bara kan.
3. Lära mig mer om kulturen och människorna som finns därborta. Jag har redan märkt många skillnader och det kommer bli hur spännande som helst att få ta del av den kulturen och de människor som finns där.
4. Sen ser jag självklart fram emot själva orsaken till att vi åker dit, dövgruppens utveckling. Det ska bli intressant att se hur det egentligen ser ut i deras organisation, om det är så som jag föreställt mig. Det ska också bli intressant och se hur de tar emot oss när vi kommer och också hur vårat arbete kommer att gå. Lära känna alla som på något sätt är involverade i dövgruppens arbete.
5. Jag ser också fram emot den lediga tid jag kommer ha, då jag kan utforska området och allt mer. Kanske lära känna andra människor utanför LDPA. Även tiden då jag kan ta med mig min kamera och ge mig ut och fotografera den fina natur jag hört att det ska vara därborta.

Den bild jag har av Laos just nu är inte så stor alls, och den bild jag har skapat är utifrån vad jag fått höra av andra som redan varit där och deras intryck av landet och människorna som bor där. Det jag fått höra är i alla fall att människorna där är väldigt varma och lätta att ta kontakt med, att det är ett fattigt land, att naturen är otroligt vacker och genom den här arbetstillstånds processen har jag också lagt märke till att det skiljer sig väldigt mycket om jag jämför med Sverige. Att det är ett mycket lugnare tempo. Vi får se om jag har samma bild när jag kommer hem, troligtvis har jag det bara mer ingående och bredare tack vare mina egna erfarenheter.

Kameran är absolut en av det viktigaste sakerna i min resväska, vill kunna dokumentera naturen därborta men också människorna. Vill kunna gå tillbaka till bilderna och minnas min tid i Laos. En bild säger mer än tusen ord brukar man säga. Hur mycket jag än kommer att skriva så kommer bilderna säga ännu mer...

Det jag kommer sakna minst är nog stressen, om det nu är som alla säger att det är ett mycket lugnare tempo, fast det kan ju också bli påfrestande. Vi ska ju trots allt inte vara kvar där i all evighet och kommer vilja få saker gjorda och om de då tar allt så lugnt kanske det blir svårt att hinna med allt. Så det är både och. Kylan tänkte jag också skriva men även det kommer jag sakna de dagar då solen skiner och temperaturen är runt 30 grader och svetten rinner. Även om jag inte kommer sakna den kyla vi har här i Sverige just nu så kommer jag nog sakna en liten kyla i alla fall :P

Haha, ja jag kommer berätta om vilken underbar och söt vän jag har här hemma i Sverige. Däremot kommer den smartaste vara den som berättar om dig, och hon kommer ju befinna sig i Laos och inte i Örebro :P;)

Tack Helena för frågorna och hoppas du är nöjd med de svar jag kom med! PUSS!

***

Postat av: sofie
hittade dig via Uhilaos hemsidan=)
sofie, 25 år gammal o från göteborg.
Du känner till mig genom vi gick i samma klass något år i härnösand innan du flytta ner till örebro=)

vinkar 


Svar: Hej Sofie!
Åh, så kul att du hittat hit till min blogg. Det var inte igår. Hoppas att du fortsätter att kika in här och följer min resa till Laos och arbetet jag ska utföra där.

Sköt om dig, jättekul att du skrev :)

***

Postat av: Lovisa
ja, jag är ju jag och det är ju mitt fel att du ska åka iväg :P Typ.

Svar: Hej Lovisa!
Jag ser det snarare som din förtjänst att jag får åka! :D

***

Postat av: Emelie
Hittade hit via UH:s hemsida.
Har följt Laosprojektet och tycker det ska bli spännande att läsa om er tid i Laos.
Jag önskar er båda lycka till och jag kommer att följa bloggen tills ni kommer hem igen =)


Svar: Hej Emelie!
Jättekul att du följer bloggen.
Ska försöka skriva så ofta det bara går så du kan fortsätta hålla dig uppdaterad om vad som sker i projektet.

***

Postat av: Birgitta
Hej! Eriks mamma här som läser bloggen.
Har hört talas om din blogg via Erik.

Svar: Hej Birgitta!
Kul att du även läser min blogg. Jag ska försöka uppdatera så ofta jag hinner och kan så ni här hemma i Sverige kan hålla koll på vad vi gör därborta...

***

Postat av: Per
Per din gamla klasskompis från risbergska som är spänd på hur det kommer gå. hittade hit via UH:s sida. Lycka till i Laos!

Svar: Hej Per!
Tack så mycket. Du får fortsätta kika in här och hålla dig uppdaterad om vad som sker i Laosprojektet. Jag ska försöka uppdatera så ofta jag bara kan.

***

Postat av: Anna
Ja vem jag är vet du ju, och läser för att hålla lite koll på att ni sköter er;)

Svar: Hej Anna!
Du måste ursäkta mig, misstänker att jag fått hjärnsläpp eller något men jag har noll koll vem du är? :P Kollat in på din blogg i hopp om att bli lite klokare men icke... Anna KW?

***

Postat av: Linda Malm
Hej Sara, jag håller också koll på dig. Hoppas att du får ditt arbetstillstånd så att du kommer iväg på din spännande resa. Kram från Linda

Svar: Heej Linda!
Jättekul att du håller koll på mig :) Ja, jag hoppas också att tillståndet ska komma snart så vi kommer oss iväg någon gång. Än har det inte kommit...

Ha det gott och hälsa Jocke, My och Ia från mig :)

***


TACK så jättemycket för era kommentarer och frågor. Fortsätt gärna med det. Det är alltid kul att få kommentarer eller frågor. Jag ska göra mitt bästa för att besvara dem :)

Du - kul att veta.

Det skulle vara kul och veta vilka det är som läser här på min blogg.

Vem är Du
?
Skriv några rader, exempelvis ditt namn, var du bor, hur du hittade hit,
och en egen kommentar som kan vara i princip vad som helst och/eller en fråga till mig.
Kommer svara er i ett kommande inlägg.



/En nyfiken


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0





Follow Sara S
Klicka på bilden ovan för att
prenumerera på min blogg
med bloglovin'.