Nu var det verkligen dags att uppdatera er om vad som händer här borta i Vientiane. Förra måndagen startade vi ledarutbildningen och 28 personer av 30 inbjudna kom. Jättemånga, många fler än jag hade trott skulle komma till vår ledarutbildning. Det var också ganska jämt fördelat mellan tjejer och killar, dock några fler killar.

Typiskt nog hade jag lyckats dra på mig lite magsjuka under natten innan; förmodligen av blandad orsak. Jag äter dåligt, min mage kanske inte riktigt klarar av den mat jag äter och förmodligen en del nerver inför de två första dagarna av ledarutbildningen och allt det resulterade nog i att min mage inte helt var stabil.

Första dagen av ledarutb. blev det mest information om vad vi skulle gå igenom, information om oss själva, lära känna lek och knuten som är en samarbetsövning/lek. Dagen rullade på rätt bra trots att det var lite ovant att ”undervisa” på engelska. Det vi sedan sa på engelska översatte Suphin till lao som Ta i sin tur översatte till laoteckenspråk, hänger ni med? Ja, informationen nådde många led innan de till slut kom fram till deltagarna. Det var lite svårt och veta om det man sagt verkligen tolkades på rätt sätt. Eftersom jag inte kunde kontrollera det genom att lyssna på Suphin och titta på Ta – förstår ju inte det talade laospråket och inte 100% av laoteckenspråket. Under första träffen var deltagarna väldigt tysta och blyga, de sa inte särskilt mycket. Det oroande mig litegrann, för mycket av det vi tänkte prata om var att diskutera med varandra, redovisa för varandra och liknande övningar.

Efter dagens slut pratade vi med Suphin och hon sa att deltagarna hade svårt att hänga med i det vi sa och att det behövde vara lite med praktiskt och mer verkliga exempel. Det skulle göra att de lättare skulle förstå. Detta var något jag och resten av Laosgruppen redan innan hade pratat om. Så till nästa dag hade vi lite mer kött på benen och hade dessutom träffat gruppen och fått känna på den. På måndagskvällen satte vi oss ner och började planera tisdagen utifrån vad vi lärt oss om under dagen. Vi försökte då få med lite mer praktiska övningar och också mer exempel kopplat till det vi skulle prata om.

Tisdagsmorgonen kom och ytterligare en dag med ledarutbildningen. Jag började prata om vikten av att känna sig själv och de fick en stund på sig att fundera ut några saker de var bra på och mindre bra på. De fick sedan komma upp en och en och berätta om vad dem själva tyckte dem var bra och mindre bra på. I början var de riktigt blyga och min oro om att ingen skulle våga kom flygandes över mig. Men det började med att en ställde sig och berättade och slutade med att nästan alla hade fått berätta om sina bra och mindre bra sidor. Vi höll på hela förmiddagen. De blev lite mer medvetna om sig själva, de fick träna att stå framför andra och prata och jag lärde känna dem mycket bättre. Jag fick även en inblick i hur det tolkar bra och mindre bra sidor vilket var riktigt intressant. Suphin strålade också av glädje, för många som hon aldrig tidigare sett våga prata inför andra hade idag vågat och det var hon jättestolt över. Det var verkligen skönt att höra, att Suphin kunde se en förändring på vissa utav deltagarna för då visste man att man i alla fall hade lyckats med någonting.

På eftermiddagen skulle vi prata om konflikter, och det var verkligen inte det lättaste. Vi hade hittat på ett exempel där en grupp hade träffats för att göra något, med de kom inte överrens om vad de skulle göra, några ville spela fotboll och några ville spela volleyboll. Och dem skulle då diskutera hur man på bästa möjliga sätt kunde lösa en sådan situation. De fastade på fotbollen och att tjejerna inte skulle förstå och inte själva konfliktsituationen som vi ville att dem skulle diskutera. Trots att jag förklarade flera gång så gick det inte riktigt fram. Det slutade med att Bounterm delade in dem i tjejer och killar, där killarna skulle diskutera en konflikt som uppstår i en fotbollsmatch och tjejerna skulle diskutera en konflikt som kunde uppstå med en kund som inte var nöjd med maten i en restaurang. Ja, jag trodde i alla fall att det var vad de skulle diskutera men det slutade med att de satt och diskuterade vem som skulle göra vad i restaurangen (alltså vem som skulle ta hand om disken, vem som skulle servera maten osv.) och ingenting om själva konflikten. Blev lite småstressad, visste inte alls hur jag skulle få fram att det var själva konflikten vi ville att dem skulle diskutera så jag bestämde mig för att strunta i det och låta diskussionerna fortsätta. Det var nämligen en väldigt aktiv diskussion i de båda grupperna och även om de inte diskuterade det vi egentligen ville så lär dem sig ju någonting ändå. Slutade med att jag satt tillsammans med tjejerna och lyssnade/tittade på vad de sa. Det är ju inget snack om att de inte vet hur en restaurang ska drivas och vad som måste göras. I killgruppen blev det inte heller så mycket konfliktdiskussioner utan mer prat om vilka som skulle ha olika positioner osv.

På kvällen satt jag och funderade, och kom nästan fram till att orsaken till att jag inte fick fram det här med konflikter var att de inte alls har konflikter på samma sätt som vi har i Sverige. Det kom också fram att många personer höll inne sina känslor när de var arga och liknande när de berättade om sina bra och mindre bra sidor. Så de visar nog inte irritation och ilska på samma sätt som vi i Sverige och därav också svårt att få dem att förstå vad vi ville få fram. De tolkar inte de på samma sätt som vi gör. Alltså kanske det inte var så konstigt att det inte gick fram...

Jag har under mina fem veckor här aldrig sett en riktigt arg person, enda gången jag hört någon prata högt och lite halvargt är gången på bussen från Vang Vieng, när de två virriga hmong tanterna inte var överrens om var de bodde, men annars har jag inte sett så mycket ilska. De har nog ilska i sig men att de är uppväxta med att inte visa det, en del i deras kultur eller något, tror jag i alla fall.

Sedan följde några dagar då vi inte hade några träffar. Under fredagen hade jag och Erik möte med Suphin, Bounterm och Phanita om hur vi skulle lägga upp de två andra planerade dagarna. Vi kom fram till att försöka visa det vi skulle prata om med hjälp av deltagarna där de fick visa på olika sätt, en form av teater. För det vi skulle prata om de näst kommande dagarna var hur man planerar och genomför en aktivitet. De skulle också få tillsammans i mindre grupper får planera en aktivitet som de vid ett senare tillfälle ska få genomföra tillsammans med de andra grupperna.

På måndag var det dags igen, den tredje dagen av ledarutbildningen. Jag pratade hela dagen om vad man ska tänka på när man planerar och genomför en aktivitet, jag tillsammans med Bounterm försökte så gott vi kunde visa de olika delarna på ett tydligt sätt i form av ”teater”, exempel och liknande. Bounterm är själv döv och deltagarna kan förstå honom bra eftersom han vet hur man på bästa sätt ska ”prata” för att de ska förstå. Så han var en jättebra resurs att ha i sådana tillfällen. Jag hade dessutom förberett en power point presentation med bilder så att de lättare skulle förstå vad jag pratade om. Jag tror att det hjälpte en hel del, kände att jag fick respons och att jag såg att de nickade och förstod när jag klickade fram bilderna. Dagen rullade på bra och på eftermiddagen delades de in i fyra grupper som de skulle planera en varsin aktivitet med. De fick börja spåna på vad de skulle kunna ha för typ av aktivitet. Detta skulle de sedan dagen efter få fortsätta att planera mer noggrant.

Tisdagen rullade på av sig självt, grupperna satt tillsammans och diskuterade vad de skulle göra, var de skulle vara osv. Saker jag tagit upp dagen innan. När Suphin hade översatt en checklista på vad man bör tänka på, plus där man kan skriva upp vem som är ansvarig för vad så gick det av bara farten och när det var en timme kvar av dagen fick varje grupp berätta lite om vad de bestämt och lite om ansvars fördelningen. Varje grupp hade verkligen gått igenom hela checklistan och beslutat en hel del saker. Riktigt genomtänkt och det var riktigt kul att se. Nu ska vi bara få till en dag då de får genomföra sina aktiviteter också så att de får pröva på den delen också.

Det blev en rätt lång sammanfattning av de fyra dagarna som vi haft ledarutbildningen men nu har ni lite bättre koll på vad jag gjort den senaste tiden.

På återseende!