uhilaos

För ett tag sedan fick vi här i Sverige en veckorapport från Erik och Sara i Laos. Jag föll speciellt för en del i texten, och det är den del där Sara beskriver den uppenbara skillnaden mellan döva i Sverige och i Laos.

Läs den texten här nedan:

Ett besök var till en åtta årig kille som var döv. Han kunde knappt teckenspråk och gick inte i skolan. Föräldrarna var skilda och väldigt fattiga. De hade heller inte mycket kunskap om döva och vad de innebar att vara döv. Killens storasyster gick i skolan men eftersom han var döv så gick han inte i skolan. När de frågade honom om han ville gå i skolan så nickade han. Deaf Unit ska nu hjälpa hans mamma att skriva ett brev till NRC (dövskolan i Vientiane) och förklara läget och förhoppningsvis får han börja skolan. Men det gäller att hans mamma tar kontakt med Deaf Unit, utan att hon gör de kan Deaf Unit inte göra mer än att besöka dem igen och försöka övertyga hans mamma...

  Det man märker är att det finns otroligt dåligt med kunskap, ingen som informerar föräldrarna som får ett barn med någon hörselnedsättning. Därför behöver informationen om Deaf Unit spridas så fler får kunskap och också någonstans att vända sig för att få kunskap om skolor för döva/hörselskadade och liknande. För på Deaf Unit finns den kunskapen.

/Lovisa